Vad är periodontit?

Tandens krona är täckt med tandemalj. Under detta ligger dentinet och under det ligger tandnerven (pulpan). För att vara exakt består pulpan av nerven, blodkärl och bindväv. Medan emaljen inte har några nerver och därför inte är känslig, har dentinet under den nervfibrer. Rotens yta är därmed också smärtkänslig.

Dentinet är rotens huvudkomponent. Roten täcks också av ett hårt lager som kallas cement. Tanden hålls på plats i käkbenet längs hela rotens yta genom förankringsfibrer (periodontala ligament). Dessa fibrer är förankrade i dentinet och även i käkbenet.

Tandens rot är längre än kronan. Särskilt hörntänderna i överkäken har vanligtvis mycket långa rötter.

För att vara exakt är gingivan den yttre kanten av vävnaden som håller tänderna i benet. Gingiva består av ett tunt yttre lager (epitel) och ett något tjockare fiberskikt under (bindväv). Detta fiberskikt innehåller några blodkärl utöver de många bindvävsfibrerna. Det är därför friskt tandkött är ljusrosa.

Inflammationen i tandköttskanten (gingivit) gör tandköttet rött till mörk rött, eftersom blodkärlen i bindväven där vidgas på grund av inflammationen.

Om optimal munhygien hemma praktiseras, avlägsnas de bakteriella beläggningarna regelbundet och tandköttet kan återhämta sig inom några dagar.

Gingivit är inte en sällsynt inflammation. Varje person har flera sådana områden i munnen under en livstid. De är dock ett tecken på att dessa områden inte rengjorts ordentligt. Sådana områden utgör också en risk för att utveckla periodontit.

Under graviditet finns en ökad tendens till gingivit på grund av hormonella förändringar. Gravida kvinnor bör vara extra noga med god munhygien och besöka en tandläkare under sin graviditet.

Termen ”parodontium” används för alla komponenter som håller tanden i käken. Det inkluderar tandköttet (gingiva), käkbenet som håller tanden, förankringsfibrerna och förankringsstrukturen på rotens yta som kallas cement.

Parodontiet ser till att tänderna hålls på plats i käkbenet. Förankringsfibrerna ger tänderna en hög nivå av funktionell styrka även vid stora tuggkrafter.

I en frisk tand omger parodontiet hela roten. Endast när det finns en inflammatorisk sjukdom i förankringsstrukturen (periodontit) uppstår benförlust i käkbenet.

Som ett resultat av inflammationen i tandköttskanten (gingivit) kan det uppstå förlust av förankringsfibrer och käkbenet. Istället för de friska fibrerna utvecklas en så kallad tandköttsficka längs tanden. Rotytan som finns där är täckt med bakteriefilm (plack och tandsten).

Förlusten av förankringsfibrer och käkbenet kan göra att tänderna blir lösa. Om sjukdomen förblir oupptäckt och inte behandlas kan vävnadsförlusten fortsätta tills tänderna inte kan användas för att tugga och måste dras ut (extraheras).

Ungefär 40 procent av befolkningen lider av periodontit. Bland vuxna uppskattas det att cirka 70 % av tandförlusterna idag beror på periodontit.